Text: C Lederman Musik: C Häggner

Himlen är grå och vinden talar till hösten
jag sitter still på en parkbänk och hör den 
inre rösten. Jag har väntat och väntat och
 fortsatt att vänta och något säger mig att
 min väntan blir lång



Men sanden har kanske glidit ur mina
 händer, ja sanden har kanske
 glidit ur mina händer och jag vet
 Ingen väntar på mig



Tittar upp emot träden och följer molnen
 med blicken. Ser konturer av något som jag 
ej sett förut. Vänder kinden mot solen och
 känner värmen på kjolen.
Tanken vandrar 
inom mig ska min väntan bli lång



Men sanden har kanske glidit ur mina
 händer, ja sanden har kanske 
glidit ur mina händer och jag vet 
Ingen väntar på mig



Som en strimma av hopp far en boll genom
luften. Den stutsar till mot min fot och 
rullar sakta mot kusten. Den rullar och 
rullar men jag når den ej. Och jag vet
 faktiskt att ,den väntar inte på mig.



Men sanden har kanske glidit ur mina 
händer, ja sanden har kanske
 glidit ur mina händer och jag vet

Ingen väntar på mig


Ingen väntar på mig

Ingen väntar på mig