Text & Musik: Michael Wedin

Skeppet lämnar nu hamnen.
Stävar mot nya mål.
För nån rinner tiden ut i sanden.
Se: nu hissar dom segel.
En man går ensam på kajen vid ett hus
och bär en väska i sin hand.
Han har tagit sitt sista rus.
Och vattnet är som en spegel.

Jag kan se vindar smeka ditt hår.
Jag kan se stjärnor falla som strå.
Och jag kan minnas dig där du står.
Men jag kan aldrig hindra tiden att gå.

Nån annanstans i mörkret en kvinnas silhuett.
Hon tittar på stjärnor i natt.
Funderar på vad som är rätt.
Tiden -läker den såren?
När hon står där i den mörka, ljumma natt:
Ljudet av ett vattenfall.
Hon smyger tyst som en katt.
Viskar till mannen i månen.

Jag kan se...

Vartefter åren som går, blir ingen av oss yngre.
Vi måste inse nu, du och jag, vi lever här idag!
Så ta nu chansen min vän!
Känns som det är din tur nu.
Gör det bästa av tiden som du fått.

Det gäller att tänka lite mera på dej själv.
Allt det där andra, det får va.
Stanna upp och ta ett andetag.
Känn hur du kommer till ro.

Jag kan se...

Skeppet lämnar nu hamnen.
Stävar mot nya mål.
För nån rinner tiden ut i sanden.
Se nu hissar dom segel.
Och mannen på kajen han går där helt allen.
Kvällen är ljum och timmen sen.
Tanken den är klar och ren.
Solen går ned, röd som tegel.

Jag kan se...